På klockans östra sida står följande:

“FOR THE GLORY OF GOD AND LOWE HE DID BEARE TO HIS NATIWE TOUNE HATHE VMQ’ ROBERT STRANG FRIELY GIFFTED THIS BELL TO THE CHURCHE OF THE BURGHE OF FORFAR, WHO DECEASED IN THE LORD IN STOCKHOLM THE 21 DAY OF APRILL. ANNO 1651.”

Runtom kanten på klockan, på respektive topp och botten, finns följande citat (Lukas II, 14; Psalm CXXII, 1,2.) från bibeln:

“GLORIA IN EXCELSIS DEO ET IN TERRA PAX HOMINIBUS BONA VOLUNTAS. ANNO 1656.” “LAETATUS SUM IN HIS QUAE DICTA SUNT MIHI IN DOMUM DOMINI. IBIMUS STANTES ERANT PEDES NOSTRI IN ATRIIS TUIS JERUSALEM.”

“ME FECIT GEROT MEYER. 1656.”

Den första improviserade kläppen ersattes snart utav en annan kläpp som tillverkats av en lokal smed vid namn David Falconer. Hans kläpp skall ha tagit fram klockans kraft och toner som aldrig förr. Under tre århundraden har dess välljudande toner spritts flera mil utifrån dess höga tornspira för att uppmärksamma alla stora händelser.

Mässingsklockans djupa klang skall inte gå att ta miste på, men för att frambringa hela klockans klang krävs det mycket övning och kraft. Det lär vara många Forfarbor som prövat sina krafter genom att dra i repet till den gigantiska klockan.

Det finns de som hävdar än idag att den kläppen som varit i bruk inte är tillräckligt välgjord för att ta fram Lang Strangs hela potential.

År 1657 var klockan klar för att sändas över havet till Skottland. Handelsmannen i Stockholm William Strang skrev ett följebrev som ännu finns bevarat uti Angus Archives.

Fartyget ”Grace of God” hade ankommit till Stockholm från Dundee, där det också var registrerat, den 2 juni 1657. James Paterson var namnet på skepparen och denne skulle komma att föra såväl brevet som den stora klockan över till Skottland. William hade dessutom valt att skänka en summa som skulle komma att fördelas mellan de fattiga i staden Forfar, vilket framgår av detta följebrev förutom fraktkostnadens ombesörjande till skepparen.

Fartyget lättade ankar den 2 augusti 1657 från Stockholm med destinationsort Dundee i Skottland.

Denna gåva färdades så över havet och nådde till slut Dundee. Nu tar denna historia fart, för när Dundeeborna såg den vackert utsmyckade klockan ställde Magistraten där sig tvivlande till den fattiga staden Forfars rätt till denna magnifika gåva. Uti ren avundsjuka bröt nu ett slagsmål ut och full tumult rådde. Under detta lär Dundeeborna fått tag på klock-kläppen och hivat ner denna i Tays flodmynning. Folktraditionen har gjort gällande att kläppen skulle ha varit utav silver, vilket finns skäl att betvivla.

Magistraten i Dundee vägrade i vilket fall konsekvent att låta den stora klockan bli bortförd. Förhandlingar uppstod och till slut gav de med sig under förutsättning att staden Forfar skulle vara tvungna att köpa upp all mark som klockan passerade fram till stadsgränsen. Denna väg kallas än idag för Forfar Loan.

Inför klockans triumferande intåg i Forfar hade stadsbefolkningen klätt upp sig i sina finaste helgdagskläder för att välkomna dess ankomst. Det är okänt när själva klocktornet restes. Lang Strang kom att hängas vid sidan av de två mindre kyrkklockor som bröderna tidigare givit. Problemet med kläppen kvarstod också.

Den första improviserade kläppen ersattes snart utav en annan kläpp som tillverkats av en lokal smed vid namn David Falconer. Hans kläpp skall ha tagit fram klockans kraft och toner som aldrig förr. Under tre århundraden har dess välljudande toner spritts flera mil utifrån dess höga tornspira för att uppmärksamma alla stora händelser.

Mässingsklockans djupa klang skall inte gå att ta miste på, men för att frambringa hela klockans klang krävs det mycket övning och kraft. Det lär vara många Forfarbor som prövat sina krafter genom att dra i repet till den gigantiska klockan. Det finns de som hävdar än idag att den kläppen som varit i bruk inte är tillräckligt välgjord för att ta fram Lang Strangs hela potential.